Var på begravning idag. Min gamla mentor - världens bästa mentor dog i cancer :(
Fast än att vi inte har träffats på länge så känns det så tomt utan henne, saknar henne redan! Jag hälsade på henne ibland på skolan och det var ju henne jag ville hälsa på. Nu är det ju helt tomt. Men tyvärr ska alla gå den vägen men hon dog i tidig ålder!
Begravningen var fin, precis som hon hade velat ha den (förrutom dem små glöttarna som satt och fnissa och petade på varandra framför oss).. Att ta förväl och lägga blomman när kantorn spelade Amazing Grace var jätte jobbigt, kunde knappt andas för jag bara grät och grät..
Det känns som jag har gjort en god gärning. Jag fick chansen att ta farväl :)

Efter begravningen hände något som var riktigt underligt. Vi hade precis snackat om Sindys stulna cykel i bilen så kommer det en kvinna på den cyklen när vi stod vid Bilisten.. Så Sindy fick tillbaka cyklen men vi kunde inte få hem den. Då kommer det en snäll människa och erbjuder sig att låna ut sin cykelställning till bilen om hon lämnade den sen igen.
Vad är oddsen att någon kommer på ens cykel precis när man snackat om de? Och vad är oddsen att en vilt främmad människa kommer fram till en och erbjuder utlåning av en cykelställning?
Kanske lite glöttigt men jag tror att det var Agneta som ville ha något sagt med de. Sånt händer bara inte...


Hoppas att du har det bra, en vacker dag kommer vi ses på andra sidan.
(men inte än för jag har en massa jag måste göra, vill inte lämna alla än <3)