Det är inte många gånger i mitt liv jag har bett till Gud men det gjorde jag i Fredags, jag bad faktiskt för mitt liv!

Fredagen var inte alls min dag, det visste jag redan när jag gick upp ur sängen.

Jag och Elin skulle köra iväg och ca 100 meter från huset, så fick jag sladd på bilen, efter ca 300 meter till så fick jag ytterligare en sladd på bilen och kunde inte häva den... Vi sladdade en lång strecka och krockade in i ett stängsel och ett träd som var bakom stängslet! Det otroliga är att vi är helskinnade! Jag har fått en ynka muskelsträckning i ryggen och Elin fick en spricka i ett revben! Under den tiden då jag insåg att vi skulle krocka och till då bilen hade stannat så hann jag tänka minst tiotusen tankar, man ser liksom hela sitt liv framför sig... Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv!
Ett par timmar efter krocken, när lite av chocken hade lagt sig så började båda två få ont i rygg osv. så det blev ett besök in på Helsingborgs Lasarett. Vi var där hela natten, från halv tio till halv fem!

Efter fredagens äventyr så har helgen varit skit, vi har sovit och bara tagit det lungt! Jag och Elin har pratat om detta exakt varje gång vi har gått ut för att röka! Bilen står på vår uppfart så man blir ju påminnd om det varje gång man går ut. Allting känns lite som en mardrömm men chocken har lagt sig någerlunda, man ska bara få ut det ur systemet.

Jag bloggar inte om detta för att söka sympati, jag är inte en sån person! Men jag kände att jag behövde skriva av mig lite!

Vi lever och det är jag mer än tacksam för!!
Änglarna var på sin vakt .