SHIT, var ska jag börja?
Detta kommer bli ett sånt inlägg där jag kommer att avreagera mig, så om ni inte tycker om att läsa sånt så kan ni sluta läsa nu.

Dags för bröllop den 25 Juli, på lördagen nästa helg. Det är såna saker jag vanligtvis brukar vara skit glad över, såklart.
Men denna gången är jag inte ens bjuden, inte någon annan i min familj heller! Jag är helt tom. Min morbror, min gudfar ska gifta sig och man blir inte ens bjuden till kyrkan! Jag tycker det är SKIT DÅLIG STIL. Hur fan kan man inte ens bjuda sin egen syster (min mamma) på sitt bröllop? Fastän att man inte pratar så mycket med varandra så är man ju för i helvete ändå kött och blod.
Om mina föräldrar hade blivit bjuda så hade dom gått till kyrkan. Det hade bannemig räckt. En personlig inbjudan till kyrkan så man kan se när dom gifter sig. Efterfesten kan man ju skita i.

Jag har bestämmt mig. Jag ska gå till Kyrkan med min andra morbror och hans familj! Även om brudparet inte betyder så mycket för mig så är det ändå min morbror som ska gifta sig. Skulle det vara så att vi någon gång kommer att börja prata/umgås igen efter detta (vilket jag inte tror) så vill jag ändå ha minnet efter hans bröllop.

Nu när jag sitter här och skriver, så är jag i upplösningstillstånd. Det känns som om jag kommer börja gråta när som helst för JAG ÄR HEMSKT BESVIKEN OCH LEDSEN.  När jag tänker efter så vill jag egentligen inte gå till kyrkan för jag går emot deras vilja. Jag SKA gå emot deras vilja för jag ska gå in i kyrkan, sätta mig på en bänk, syffta som alla andra gör på bröllop sen ska jag köra hem. Därefter ska jag börja dricka sen dra till Helsingborgs festivalen!
Den dagen kommer inte bli som andra dagar.


Jag älskar mina nära och kära över allt annat, ni är bäst och jag kommer alltid att behöva er! So don't go anywere..